De flesta av oss tar semester någon gång under sommarmånaderna, juni-juli-augusti. Det är en tid då vi önskar hinna med så mycket som möjligt - vi vill ta vara på ljuset säger vi och rusar ut i sommarnatten för att simma i månbelysta sjöar, dansa runt midsommarstången, sjunga glada snapsvisor och umgås med så många av våra nära och kära som möjligt.
Ovanstående är en schablonbild, javisst, men oavsett om man hakar på husvagnen efter bilen, har bokat in sig på en utlandssemester eller planerar att måla om fönstren på sommarstugan, så tror jag att de flesta känner igen oss i denna desperation att hinna så mycket som möjligt under de korta sommarmånaderna. Är det så att vi glömt bort hur man kopplar av? Låter vi stressen gnaga sig in i den lilla fritid vi har? Har vi kanske till och med svårt att släppa jobbet under semestern?
De flesta av oss är medvetna om att det är en trend som växer alltmer, så det finns egentligen ingen anledning att orda något vidare om det. Dygnet har 24 timmar - det är samma antal timmar för alla. Om vi begränsar vårt perspektiv till gemene man i Skandinavien, kan vi se att det Kosmiska är orubbligt rättvist. Vi har alla lika mycket tid, varje dygn, att spendera som vi behagar. Insikten om att vi stressar för mycket, att den psykiska ohälsan växer på våra arbetsplatser, att vi hamnat i en karusell av en aldrig sinande ström av göromål - den tror jag att de flesta av oss känner till och känner av. Den intressanta frågan är ju istället: hur löser vi det? Vad kan vi med andra ord göra för att bryta denna ohälsosamma trend?
Svaren på den frågan är förstås legio, det vill säga att det finns lika många lösningar som det finns människor. Vad som passar en individ, passar inte en annan. Låt mig berätta en liten historia. För en god del år sedan fick en vän frågan om hur han hanterade alla middagar med alkohol, som han i egenskap av sin profession blev bjuden på. Hans svar var att han hade en livsfilosofi angående detta, som han följt i många år och som var mycket enkel. Varje år hade han en helt vit månad, fri från alkohol av alla slag. Varje månad hade han en vit vecka. Varje vecka såg han till att han hade minst en vit dag. Dessa tre regler följde han rigoröst och kanske låter det som denne man fullkomligt drunknade i sprit, men så var absolut inte fallet. Han var bara väldigt medveten om sin konsumtion och hur den stressade hans kropp och medvetande.
Vad är då sensmoralen med denna berättelse och vad har den med vår semester att göra? Poängen är att den är överförbar på det mesta i livet, som vi önskar minimera eller förändra, så även stress. Ett exempel: en stressfaktor vi har i våra liv är våra smartphones. vi bär dem med oss och använder dem till allt - bankärenden, shopping, kommunikation, sociala medier, mejl, jobb, betala parkeringsavgiften, hålla koll på träning, fotografera m.m. Föreställ dig i tanken att du låter bli din smartphone en dag i veckan. Utöka det till en vecka per månad. Sen en månad per år. Vilken känsla ger det dig? Känner du dig stressad av blotta tanken eller känner du att det vore skönt? Om du blir stressad av blotta tanken, är det kanske dags att införa en dag i veckan, då du inte använder den alls. Skaffa en gammal knapptelefon istället som du bara kan ringa med och använd en dag i veckan.
Ett annat exempel: blir du stressad om din almanacka är tom en helg och du inte har något inbokat med någon? Känner du dig skrämd av att umgås med dig själv och dina tankar utan att ha någon att prata med? Gör samma tankeexperiment. Hur skulle du känna om du tog en dag för dig själv, helt ensam? Kanske gå ut i naturen och bara vara? Hur skulle du känna om du tog en vecka för dig själv? En månad? Många människor skulle må dåligt av att tillbringa en månad på egen hand, utan kontakt med andra människor. Andra skulle må alldeles utmärkt eftersom de av naturen är introverta. För dessa kan det vara nyttigt att vända på steken - hur skulle du må om du du umgicks med människor en dag per vecka, en vecka per månad eller en månad per år? Oavsett om det känns stressande eller ger ångest att vara med eller att vara utan människor kanske det är något som du borde försöka med, träna på - eftersom varje känsla av stress är kroppens sätt att tala om att det är något vi behöver förändra i våra liv.
Hur du kan använda denna berättelse i ditt liv är upp till dig. Fundera på vad du behöver förändra, vad som skapar stress i ditt liv och se om du kan använda samma metod för att befria dig från stressfaktorer i ditt liv.
Med önskan om en stressfri semester med Djup Inre Frid!
Soror Claire B
