Att fira det nya året med flygande champagnekorkar och fyrverkerier, är bara dryga sekelgammalt. Förr firade man inte nyår alls bland allmogen. Det fanns ju inget att fira tyckte man. De högtider som fanns var förknippade med skörd och växt, eller var religiösa högtider.
Vad man däremot gjorde var att försöka spå – nyårstyda – hur det nya året skulle bli vad det gällde väder, vind, skörden, livet i allmänhet eller om framtida kärestor i synnerhet.Detta är en gammal sed i norden, och säkerligen i många andra länder också.
Ett sätt att nyårstyda är att hälla smält bly eller tenn i iskallt vatten. Sen får man försöka tolka ödet genom att se på de former som den stelnade klumpen bildar. Det går även bra att använda stearin från ett vanligt ljus.
En krona eller ett fågelbo sades betyda stundande bröllop, medan korset förstås stod för död. Mycket skrock och vidskepelse åtföljde dessa sedvänjor, och en rest av detta kan vi fortfarande se i tidningarna kring nyår. Då är det ofta någon klok gubbe eller gumma som har spått i inälvorna på en fisk eller tittat på kaffesumpen i koppen och sett att vädret ska bli vackert till sommaren, eller att skördarna ska regna bort.
Får gubben eller gumman sen rätt, nickar vi fundersamt och undrar om det inte ligger något i den gamla spådomskonsten i alla fall.
