Från tid till annan stöter vi på frasen ”Hjärtats Intelligens” och man kan undra vad detta begrepp innebär. Förståelsen av detta är förstås beroende på person, så det som följer är min förklaring utifrån mitt eget bristfälliga perspektiv.
Ursprunget till begreppet står troligen att finna i det antika Egypten. Sätet för vår intelligens eller vårt förnuft ansågs av egyptierna nämligen finnas i hjärtat och inte i hjärnan. De gamla egyptierna lämnade kvar hjärtat i den mumifierade kroppen, så att den tänkande förmågan skulle följa med in i livet efter detta. Hjärnan å andra sidan kastades då den inte ansågs fylla någon funktion.
För alkemister hör Hjärtats Intelligens ihop med föreningen mellan det motsatspar som kallas Sol och Luna, det vill säga de maskulina och feminina principerna i dessas mystiska betydelse, där den maskulina principen representerar intellekt och den feminina principen intuition. När dessa förenas uppstår det som kan kallas en intuitiv intelligens.
Förenklat kan man säga att intelligens är vår förståelse av den fysiska världens samband och att intuitionen är vår motsvarande förståelse av de inre sambanden. Dessa två kan mötas så att vi får en intuitiv förståelse av den fysiska världen och en intellektuell förståelse av den inre, eller själsliga, världen. När dessa två är i konstant förening och i ständig kommunikation med varandra, uppstår det som kallas Hjärtats Intelligens.
Det är alltså ett tredje tillstånd - en helhet som är större än delarna av vilka den är sammansatt.
Det är inte lätt att uppnå ett sådant tillstånd, eftersom det kräver att vi tar ett språng utanför oss själva. Vi måste komma bort från intellektets irrgångar, där vi hittar en logisk förklaring till allt omkring oss eller där vi samlar på oss boklig lärdom som drar oss allt djupare ner i den materiella världen. Samtidigt måste vi komma bort från det emotionella träsket, där vi reagerar med en känsla i varje situation och som på samma sätt håller oss kvar i det materiella fast med andra bojor. Samtidigt handlar det inte om att vi ska sluta tänka eller sluta att känna - det handlar, som alltid, om att vi ska lära känna oss själva.
Vår väg ut ur denna labyrint går genom det som många esoteriska traditioner kallar ”tröskelns väktare”. Det är vårt samvete eller Själ, den Inre Mästaren, som är vår vägledare och som "vaktar" övergången mellan den yttre världen och den inre. I denna vägledare möts Ovan och Nedan, Det Gudomliga och det Materiella. Det är vår inre visdom, som i kommunikation med intellektet, tillåter oss att utveckla samvetet. Samvetet är dörren till vårt undermedvetnas visdom, som öppnas för oss mot världen bortom det fysiska. Ett ”rent samvete” har vi förstått att vi bör ha. Det vill säga det bör vara fritt från lägre tankar och begär, så att det kan förmedla det Gudomligas impulser så tydligt och rent som möjligt.
Igne natura renovatur integra; Hela naturen återställs genom elden
All rening börjar med materien för alkemisten. För att rena sig börjar denne med att förbränna, lösa upp och dela upp sina tankar, ord och handlingar (mer om dessa processer kan du läsa om i tidigare artiklar och på vår blogg).
Ett sätt att komma i kontakt med denna inre visdom är förstås genom meditation, men för många kan början på vägen dit att börja att vara uppmärksam på sina drömmar. När vi drömmer är nämligen intellektet vilande; den resonerande, logiska sidan av oss är tillfälligt avstängd när vi sover, vilket bevisas av hur absurda våra drömmar ofta upplevs när vi minns dem i efterhand.
När vi sover har med andra ord det som är vår själsprincip möjlighet att kommunicera utan att vårt ego och intellekt stör. Detta görs genom drömmen, när dörren mellan världarna står öppen. Eftersom vår själsliga, intuitiva sida inte fungerar eller kommunicerar på samma sätt som vår rationella sida, kan det till en början kännas som det vore helt omöjligt att få dessa två att mötas, än mindre möjligt att få dem att förenas. Ändå måste det vara vårt mål om vi vill skapa Hjärtats Intelligens.
Genom drömmen lär vi känna en annan sida av oss själva, en som ligger bortom de fysiska realiteterna. När vi väl börjar förstå budskapen som drömmarna ger oss har vi fått till ett första möte mellan intellekt och intuition, en konjunktion som alkemisten kallar det. Vi kan då försöka öka ”kvaliteten” på dessa möten i syfte att permanenta tillståndet (få det att koagulera), genom att arbeta med exempelvis symboler, som är ett sätt för oss att ta emot intuitiva budskap från vårt inre medan vi är vakna och befinner oss i den rationella världen.
Genom upprepad övning (destillation) börjar vårt intellekt då att förstå vår intuition, samtidigt som intuitionen i högre grad börjar kommunicera med symboler som intellektet kan tolka. De lär känna varandra så att säga. Av den anledningen talar en alkemists intuition med symboler som är alkemiska, medan en buddhist eller kristen får helt andra symboler, som för deras intellekt är ”logiska”.
När så denna kommunikation är etablerad börjar intuition och intellekt att ”utmana” varandra och symbolerna blir alltmer komplexa. Det är som om när man väl lärt sig sitt ABC och att läsa enklare texter, blir ”texterna” allt djupare och mer avancerade. I detta kommer man fram till en punkt där intellektet måste ge vika, eftersom det är begränsat då det tillhör den materiella världen. Det är en korsfästelse av vårt medvetande, som befriar oss från materiens begränsningar och där egot inte längre står i vägen för en direkt kommunikation och förståelse mellan vårt inre och vårt yttre.
Vi har då nått fram till det som kabbalisterna kallar Daath, gnostikerna kallar gnosis och som alkemisterna kallar Hjärtats Intelligens - ett tillstånd som ligger bortom vår subjektiva förståelse av skapelsen; ett upplyst medvetandetillstånd. Inom tarot kan detta symboliseras av ”Domedagen”, där vi ser hur själen bryter sig ut ur det materiella fängelset, symboliserat av den fyrkantiga kistan. Det är uppståndelsen, där vi har skapat oss en ny kropp och ett nytt medvetande, det vill säga illuminerats.
Med mina bästa önskningar om Djup Inre Frid,
Soror Claire B
